Vinteruppdatering


 
Det har verkligen varit tyst här på sidan ett tag. En anledning är ju för att det faktiskt inte händer lika mycket spännande under vinterhalvåret, inga tävlingar eller andra händelser, mest bara promenader i regn och rusk. Tyvärr så fick vår tävlingssäsong förra året ett ganska snabbt slut. Riga var inte riktigt sig själv under våren. Prestationen och träningsvilja sviktade väldigt och något var det som inte kändes så bra med henne. Vi provade olika upplägg men fick inte riktigt till det. Ena dagen jätte pigg och glad och nästa gick hon på halvfart. En dag här hemma började hon krampa och det hände sedan efter en månad igen. Vi tog kontakt med flera veterinärer för att utreda vad det var och samtidigt kom flera kramper, nu bara med någon veckas mellanrum. Riga genomgick flera undersökningar och hos specialist i Helsingborg konstaterades att hon led av kronisk kolit, tarminflammation. Foder och stress har negativ inverkan så vi valde att trappa ner på tävlandet, försöka hitta en bra balans i träning (tävling) och hitta rätt foder för henne. Medicinering var på tal i form av kortison men jag ville undvika detta i första hand för att fortfarande ha möjlighet till tävling. Tävlingssäsongen gick och det tog lång tid att hitta balansen med rätt foder och nivå på träning/motion. Tävling visade sig snart att vi fick avstå då vi inte fick bukt med de andra bitarna.
Nu under vintern tror jag att vi har funnit en fungerande balans men om vi kommer kunna tävla igen är fortfarande osäkert. Det är ju något både jag och Riga vill men vi får försöka försiktigt och se hur det går med den biten. Riga har inte haft kramper sedan i somras, vilket är jätte skönt och något jag inte vill riskera att det kommer tillbaka. Så vi tar det fortsatt försiktigt och stämmer noggrant av dagsform och fungerande nivå.

Premiär för Dot

Dot har nu under våren äntligen kommit ut på tävlingsbanorna i agility. Första start gjorde vi i Lomma den 29 april. Där visade Dot att hon var riktigt taggad och att hon gillade att få vara med och springa! Det är ju alltid lite nervöst att starta med en ny hund för även om man har tränat mycket innan så är det svårt att helt förbereda hunden på tävlingssammanhang. Dot har ju varit ute på tävlingsplatser tidigare, både som sällskap på agilitytävlingar och som deltagare på större hundutställningar men att springa en bana med en massa hundar, folk och tält runt om har vi inte gjort. Mycket på banan är också nytt för den orutinerade hunden. Det kan vara hinder som den inte är bekant med. Kanske balansbommen har ett annat underlag än vad som tidigare tränats på eller hindrens infångare ser annorlunda ut. För att inte tala om nummerskyltar som väl kan vara spännande för små hundar. Men Dot hon visade att det nya inte bekommer henne det minsta. Hela hon tycktes säga -Äntligen är det min tur att vara i centrum! Sådan härlig inställning och fart hon hade! Riktigt nöjd med debuten även om det så klart blev någon miss här och var. Kapaciteten finns där!

Den 19 maj åkte jag och Jenny med husvagnen upp till Halmstad för att tävla en hel helg där. Dot startade båda dagarna. På lördagen hade hon samma fina fart och inställning som i Lomma men vi diskade oss resultatmässigt. För varje start blev det dock bättre och bättre flyt i slalom, som är det hindret som Dot har svårast för. På söndagen satte hon slalomet vilket faktiskt gjorde att hon placerade sig på en 2:a plats med fem fel. Andra klassen för dagen kom vi också i mål. Duktiga lilla hund! Vi har mycket kvar att träna på och att skaffa mer rutin men det känns så roligt att Dot vill så mycket!

Riga gjorde också bra lopp på dessa tävlingar. I Lomma lyckades vi få vår andra pinne i klass 2, denna gång i hoppklassen! I Halmstad var det resultatmässigt lite stolpe ut men vissa bitar av banorna blev riktigt bra!

Välkommen Irma!

Vi har fått en ny hund i familjen! Lilla Irma har kommit hit och tagit familjen med storm. Så bedårande söt men ett mycket kavat och självklart sinnelag är det svårt att motstå denna härliga tjej! Barnen älskar henne och hon älskar dem.  För mig började kärleken tidigare än så. Redan när jag fick höra om denna kombination kunde jag inte tänka mig en bättre blivande kamrat på tävlingsbanorna och jag har verkligen haft tur som får förvalta en sådan här skatt. 

Saknaden efter Sally har varit så stor och jag har längtat efter en kompis med massa spring i benen och stor vilja att jobba. Irma är dock ingen border collie som Sally var utan av mindre storlek, en shetland sheepdog, vilket vi hoppas ska passa bra in i familjen som den ser ut nu.

Det ska bli riktigt spännande att se vad framtiden ger med lilla Irma!

Äldre inlägg